André Villas-Boas kunde andas ut. Efter 3-0 vinsten mot Wolverhamton i helgen log den unge tränaren igen och sneglade försiktigt upp mot Chelseas ägare Roman Abramovich.
Har man investerat över en miljard i en fotbollsklubb så förstår jag att tålamodet med underpresterande spelare och tränare är kort. Det jag har svårare att begripa är hur den 45-årige ryssen blivit så ofantligt förmögen.
Pengarna kommer från den gigantiska ryska olje- och gasmarknaden. När Jeltsin avreglerade så öppnades dörren för snabba pengar. Om man bara kunde kapa åt sig en liten liten del av kakan så hade man gjort sig en förmögenhet. Mord och mutor var recept för snabba klipp.
Den svenska offentliga sektorn skiljer sig på många sätt från den ryska olje- och gasmarknaden. Gemensamt är dock att de båda dominerar samhällsekonomin. Jag tror inte svensken i gemen riktigt fattar hur mycket pengar som slussas igenom den svenska sjukvården, äldreomsorgen, skolan…
När den svenska välfärden äntligen öppnade upp för fler utförare, eller konkurrensutsattes, så är det klart att frestelsen var stor att få del av den gigantiska ström av pengar som rullar från din skattsedel in i ”välfärden”. De företag som nu synas och kritiseras i media styrs av personer som är riktigt vassa experter. Inte på öron-näsa-hals eller kvalitetshöjande åtgärder inom geriatriken utan på skatteplanering och juridik. I kampen om välfärdsmiljarderna mötte dessa slipande finansmän kommunernas och landstingens upphandlingsenheter. Resultat; 1-0 till finansen.
Tro inte att jag motsätter mig fler privata alternativ, tvärt om. Avregleringen av den svenska välfärdsmodellen, den ryska olje- och gasmarknaden och alla andra monopol lockar alltid till sig de som har som affärsidé att tjäna pengar. Det kommer att bli bättre. Och än så länge har ju inte riskkapitalbolagen köpt något fotbollslag.
Magnus